IKT - Digital pionjär

Prolog
Jag är född i mitten av 80-talet. Till min trettonårsdag önskade jag mig internet. Några år tidigare hade min familj skaffat en dator. I klassrummet jag hade från årskurs fyra till fem hade vi fyra datorer som kunde hissas ned från taket, utöver de datorer som fanns att tillgå i grupprummet som fanns i anslutning till klassrummet. Jag och två klasskamrater fick dessutom gå en extra kurs i datoranvändning efter skolan. Vi förstod att det här tillhörde framtiden. Det kom bland annat ett gäng japaner på besök för att titta på datorhissarna och vår klasslärare intervjuades om sina pedagogiska tankar kring datorer i undervisningen.


När jag var fjorton fick jag min första mobil för jag skulle resa mycket på egen hand den sommaren. Jag började gråta, min första tanke om mobilen var att det var lite som att få en elektronisk fotboja. Mamma hade familjens första mobil. Den var stor som en vanlig stationär telefon... Idag är det jag som har det första mobilnumret som mamma fick en gång. 


Å ena sidan låter jag teknikfrämjande å andra sidan tycks jag teknikfientlig, men jag skulle säga att jag är väldigt intresserad av teknik. Särskilt när jag fått argumenten ur ett jag perspektiv och så tror jag lärandet går till för många: "Vad har jag för nytta av det här?". Vissa är nyfikna av sig i grunden och vill lära sig innan de vet vad för nytt de har av det de lärt sig och så var mitt förhållningssätt till Internet och även till den födelsedagen jag önskade mig en scanner. 


Samtidigt har jag haft en ekonomisktpraktiskt förhållningssätt till vissa tekniska apparater: Varför köpa nytt när det gamla fungerar? Ja varför ska man det? Tänk på miljön? Vad blir det egentligen av allt teknikskrot? Samtidigt kan det förhållningssättet fördröja den tekniska kompetensens utveckling.

Tankar idag
Så förra våren när jag såg att tolvåringarna på den skola jag gjorde VFU på inte kunde slita sig från sina smartmobiltelefoner blev jag nyfiken. När jag senare på hösten sett att det lanserats en Daisy-app för iPhone bestämde jag mig.

Nu har jag nyligen avslutat ännu en VFU-period fast på en gymnasieskola. Där var det många eelver som inte kunde slita sig från sina smartmobiler. Deras största sysselsättning var mest att fejsbooka, så jag hade lite iPhone-kunskap med dem för att locka dem att utforska smarttelefonens möjligheter noggrannare.

Så som den här kursen är uppbyggd har jag funderingar på att vissa delar av min undervisningen skulle kunna vara uppbyggd. För min förra VFU gjorde jag en hemsida med beskrivningar om hur eleverna skulle kunna lära sig digital bildhantering på egen hand bara de kunde få tillgång till en internetuppkopplad dator, eftersom det inte fanns någon möjlighet på skolan.

Inom mitt framtida yrke är det nödvändigt att ha hög digital kompetens och kunna använda olika IKT-stöd, fast det skulle ju också vara möjligt att genomföra arbetet helt analogt. IKT och digital kompetens har enligt min uppfattning blivit något som ska ingå i allmänbildningen.