Kognitiv teori

Gestaltpsykologerna fokuserar på hur vi bygger upp de mentala strukturer eller kognitiva kartor som är förutsättning för bl språkutveckling.

Ett av de stora namnen på det här området är Jean Piaget. Han är känd för sina teorier om att barn går igenom olika utvecklingsstadier. Piaget såg kunskap som en process och intelligensutveckling är beroende av rätt slags övning vid rätt ålder.                    
                                                                                                                                                                         En annan person är Jerome Bruner som delade Piagets uppfattning om kunskap. Han ansåg också, precis som Vygotskij, att kunskapsutvecklingen innehöll dels en insamlingsdel och sedan en bearbetningsdel. Bruner beskriver tre kognitiva faser som en vuxen måste använda:

• Den inaktiva handlingsbaserade,
• Den ikoniska bildbaserade och
• Den symboliska.

Bruner menar att människan i grunden vill lära sig och till det menar han att det finns tre motiv:

• Ömsesidighet
• Nyfikenhet
• Kompetens

Bruner har också idéer som liknar KASAM-begreppet.


Ference Marton som professor emeritus vid Göteborgs Universitet utvecklade fenomenografin och hans forskargrupp införde begrepp som ytinlärning, djupinlärning och kunskapsbildning. Han såg också till att didaktik in fördes i lärarutbildningen.
Fenomenografin handlar om att arbeta med uppfattningar av något till skillnad att arbeta med uppfattningar om något.

Sociokulturell teori

I en sociokulturell syn på lärande gruppen och samspelet mellan gruppmedlemmarna viktiga delar. Synen på individen kan upplevas reducerande för att den bara syns i relation till andra, men samtidigt tycker jag att det är befriande att inte behöva tänka var är mitt "egentliga" jag utan inse att i olika situationer agerar jag olika, men jag är alltid jag.

I Sverige är Roger Säljö, som är professor i pedagogik vid Göteborgs Universitet, en av de främsta förespråkarna för den sociokulturella teorin, men han är förståss inte den enda. I sin bok Lärande i praktiken: ett sociokulturellt perspektiv förklarar han begreppet med att kunskap skapas i samspel mellan människor sedan bär den enskilda människan med sig kunskapen och den utvecklas i nästa möte med nya människor. Så som Säljö förstår kunskap så är den inte resultatet av hjärnan som företeelse.

Vygotskijs tankar om barn och lärande kallar vi idag också för sociokulturella. Vygotskij beskriver ett liknande förlopp som Säljö, men i Vygotskijs beskrivning blir det tydligt hur viktig reflektion över vad vi gjort är för lärandet. Den proximala utvecklingszonen är den situation då barnet tänjer sina gränser för vad det kan och därmed utvecklar ny kunskap. I sådana situationer menar Vygotskij att den vuxna pedagogen har en viktig roll i barnets utvecklig. Pedagogen ska agera handledare och mer kompetent men inte ge några svar utan resonera tillsammans med barnet för att hjälpa barnet vidare i sina tankar och då kanske upptäcka något nytt som den vuxna inte kunde förutse.

Tips på fortsatt läsning:
Angles on learning
Learning-Theories.com