Fenomen

I texten om Ference Marton beskrivs att han utvecklat ett område som kallas fenomenografi. Det för snabbt tankarna till ordet fenomenologi. Simone de Beauvoir gjorde en fenomenologisk av kvinnan i Det andra könet. Det innebar att hon tittade på fenomenet kvinna ur så många perspektiv som möjligt. Det visar att orden fenomenografi och fenomenologi hänger ihop. Båda handlar om att vidga sina perspektiv och ta sig an ett stoff fördomsfritt.


Jag undrar hur ett sådant genomförande ser ut i skolan. Vad ska jag som lärare göra?


Jag börjar tänka på stycket om Jerome Bruners tankar och frågar mig hur det ska gå till: " Barnens eget intresse måste därför vara den centrala drivkraften i allt lärande." Ibland möter jag elever som har svårt eller är ovilliga att plocka fram en drivkraft. En gång lät det så här när jag frågade en elev varför hen valt kursen Rörligbild A i sitt individuella val: "Jag behövde få ihop tillräckligt med poäng." Hur kan jag och eleven lösa en sådan situation? Vilka frågor ska jag ställa för att eleven ska kunna hitta ett nytt svar på vad som driver henom?