måndag 30 januari 2012

Mening med ettor och nollor

I dagens Dagens Nyheter skrivs det om Sollentuna kommun som helt drastiskt gjort iPaden till det nya och enda läromedlet. Det är inte helt sant, eleverna bygger gipsmodeller också, men böckerna är borta. Pennor att skriva med kommer i årskurs två.
Det är lätt att befinna sig i den digitala världen men hur blir den meningsfull?
Hur skapar vi lärare mening i den digitala världen?
Finns det något mer än källkritik att lära ut?


9 kommentarer:

  1. Det är inte helt lätt att skapa mening...det räcker ju inte med att skaffa iPad till alla elever, den måste ju kunna användas på ett vettigt sätt också. Jag skulle gärna vilja besöka en utav skolorna och se hur de jobbar.

    SvaraRadera
  2. Jag har bara hört ett exempel från en grundskola. Det verkade väldigt trevande så här i starten. En intressant sak som den VFU-studenten berättade var att eleverna fick varsin iPad som de hade med sig under hela skoldagen och även med hem. Han upplevde att iPaden upplöste rast och lektion. Jag håller också med mamman i artikeln om att det skulle kännas obekvämt och riskabelt att låta sitt barn transportera något så dyrt till och från skolan.
    Han hade använt iPadarna i bildundervisningen för att göra animationer med eleverna och för det ändamålet kan det vara rätt bra eftersom det är rätt avancerad motorik att teckna på datorn med en mus. Lite lättare är det nog med ritplatta men iPaden blir ju mer som papper och penna när man tecknar på skärmen.

    SvaraRadera
  3. Just det där att använda digital teknik meningsfullt ... det är lätt att hitta massor av material på Internet, men jag har svårt att tänka mig skolan utan böcker och pennor. En bra bok gjord av ett ansvarsfullt förlag, där några är ansvariga, måste väl vara en bra gemensam källa att utgå ifrån. Sen kan man komplettera med material från Internet som granskas källkritiskt. Små barn måste väl också träna finmotorik, det är väl svårare att lära sig forma bokstäver längre fram, eller?

    SvaraRadera
  4. Jag tänker mig att det borde ske parallellt - lära sig att skriva för hand samtidigt som man skriver texter med hjälp av tangentbord. Både för den motoriska träningen och lusten att skriva. Innan jag hade lärt mig skriva fort på tangentbord var det rätt tråkigt.

    För övrigt är det rätt tröttsamt för ögonen att stirra in i en skärm, så därför tycker jag pappersböcker är skönt ibland.

    SvaraRadera
  5. Innan Arne Trageton var på tapeten fanns ett ITis-projekt (informationsteknik i skolan) jag drev där frågeställningen var om gravt rörelsehindrade elever, ibland utan talmotorik, lättare lärde sig läsa om de "skrev sig till läsning". För denna elevgrupp var datorn ett mycket bra hjälpmedel för läsinlärningen bl.a för att teckensnitt och bakgrundsfärg lätt kunde ändras för att passa den enskilda eleven och på så sätt kompensera för olika typer av perceptionsstörningar och andra funktionshinder som gjorde pappersböcker mindre tillgängliga. Icke talande elever hade också god hjälp av talsyntes för att kunna höra sin egen text uppläst av datorn och lära sig diskriminera bokstavsljuden och på så vis bli fonologiskt medvetna. Om iPaden blir framgångsrik som "läs-skrivinlärare" är i hög grad beroende av den pegagogik och bärande didaktiska tanke den omges av. En iPad är en elektroniklåda precis som en bok är en hög papper tills mediet gjorts tillgänligt för användaren.Ylva

    SvaraRadera
  6. Väldigt bra poäng Ylva. Vi andra var nog en aning normblinda när vi reflekterade över iPadens ontologi i skolan.
    Att det är den teoretiska och pedagogiska idén ska föregå det som sedan görs i skolan är jag också helt med på. Då blir nog läraren djupare medveten om meningen med undervisningen och kan agera mer medvetet och svara på de "varför" som ibland dyker upp.

    SvaraRadera
  7. Kerstin Dominkovic (ev haltar stavningen..)var lektor på "gamla" lärarhögskolan. Hon tog också upp tanken om att skriva sig till läsning långt innan Trageton om du vill göra någon ytterligare sökning eller fördjupning av ämnet. En liten anekdot kan vara att Arne Trageton många år efter ITis var inbjuden att följa ett slutseminarium vi hade på en kurs på Medioteket (Sthlms skolors "kunskapscenter")om att Skriva sig till läsning med datorn som stöd. När jag berättade om mitt arbete med de rörelsehindrade eleverna frågade Arne om jag inte ville dokumentera mitt arbete genom forskning! Jag tog det som ett erkännande! Ylva

    SvaraRadera
  8. Digital bildlärare. Jag läser inläggen nu 6år senare. Nu är tiden ikapp och inläggen är än mer dagsaktuella då den obligatoriska digitalisering kommer i sommar i läroplanen.
    Ylva

    SvaraRadera
    Svar
    1. :) När jag lär eleverna digital bildredigering är det ett sätt att lära sig att förhålla sig källkritiskt till bilder.

      Radera

Tack för din kommentar!