I andra avsnittet av
Unga nätkulturer fastnade jag för forskaren Elza Dunkels tankar om vad hon kallar färdighetskartläggning: "Någon sorts 'färdighetskartläggning' borde ingå i lärarprofessionen; kunskapen om hur man hittar vad eleverna kan och är intresserade av för att kunna jobba vidare utifrån det. I dag gör man ofta tvärtom, identifierar svagheter, sätter stämplar och ordinerar behandlingsmetoder" (citerat i Unga nätkulturer, s 32).
Det är ett förhållningssätt jag även ser i min lärarutbildning. Varför tas inte mina kursares kunskaper tillvara
? När de blir uttråkade för att vi gör "för lätta" saker blir det bara tråkig stämning. Det blir omotiverade och de som inte kan blir mer stressade. Fördjupas inte lärandet när man lär andra
? Är det inte ett ypperligt tillfälle att få öva på att lära en annan människa något
?
Jag anser att Dunkels vision är mer salutogen. Jag vill hellre ha ett salutogent förhållningssätt till mina elever än ett patogent.
Hur gör ni som redan är verksamma lärare
?
Hur skulle en färdighetskartläggning gå till rent praktiskt
?